David Hellenius hypoteser

Hyundais kundtidning Aha! träffar David Hellenius i hans hem, bland annat för att försöka få svar på varför hans talkshow Helenius Hörna har blivit sådan succé. Han bor tillsammans med sin fru Renée Nyberg, hennes två barn och den gemensamma sonen i ett snudd på osannolikt idylliskt radhusområde alldeles vid Mälaren i Bromma.
Fotografen vill ta några porträttbilder och vi slår oss ned vid det gästfria middagsbordet. David Börjar prata om bilar. Intresset är genuint och han faller snabbt in i en artig programledarutfrågning om olika bilmärken. Det tar ett bra tag innan det går upp för mig att rollerna har blivit ombytta. Det var ju jag som skulle ställa frågorna...

Sveriges bästa programledare
Det är inte svårt att förstå varför både folk i branschen och i TV-sofforna tycker att David är Sveriges bästa programledare. Något han också fick officiellt bekräftat när tittarna röstade fram honom till Kristallen-priset för Årets Manliga Programledare 2010. David har en naturlig fallenhet för yrket. Han är en av de där unika människorna som har en aura av självklarhet omkring sig. Och det är också just det som han själv eftersträvar – att vara uppriktig och ärlig istället för att spela en roll.
– Det händer ofta att man plockar in någon skådis eller komiker som programledare. Då handlar det mycket om att spela rollen som programledare. Det är inte alltid som det blir riktigt bra. Det finns ju inget att falla tillbaka på om något skulle gå snett. Produktionsvärlden kan vara väldigt falsk också på det sättet att man inte säger om något inte är bra.

– Jag är ganska säker på att min styrka till stor del ligger i att jag är mig själv. Eller rättare sagt en förhöjning av mig själv när jag jobbar. Den enda situationen som jag kan känna mig riktigt obekväm i är om jag känner att jag inte bottnar i mig själv. Jag har sällan något manus. Kan inte leverera lika bra om jag förbereder mig för mycket. Det ger mig också en mycket större möjlighet att komma med spontana infall. Att jag vågar chansa lite mer.

Morfar var dörren till humorns värld
Den som introducerade David till humorns värld var hans morfar Gunnar Svensson som hörde till gänget kring Hasse och Tage. Han spelade piano och i Mosebacke Monarki var han klädd i hatt och överrock och gick under namnet Helmer Bryd. David tillbringade ofta tid med morfar och gick som barn i huset bakom kulisserna till bland annat Hasses och Tages lunchshower Under Dubbelgöken.
– Jag tyckte att de hade så kul och sökte mig till Calle Flygares teaterskola där jag förstod att jag gillade att stå på scen. Men teatern var inte riktigt min grej. Jag tyckte att det alltid handlade om att plocka upp en massa saker ur sitt inre. Jag tvivlar på att vi är skapta för att skrika och gråta på jobbet för att sedan gå hem, öppna posten och laga middag. Det tilltalade inte mig att gräva upp skit ur mig själv. Så när TV4 sökte programledare så sökte jag och fick jobbet.
David fick göra det sanslösa barnprogrammet Rallyplaneten. Sedan gick han till ZTV och det var där han träffade den ständige parhästen Peter Magnusson.

Delar inställning till humorn
– Vi har samma inställning till humorn. Den bästa humorn är den som pekar på något som folk inte tänkt på eller på något som man känner igen. Förstår man inte humorn så känner man sig bara dum. När det gäller våra karaktärer så letar vi efter något hos dem som vi förstorar upp jättemycket. Det roligaste är att skoja med sådant som hade en seriös ambition att bli riktigt bra, men där ambitionsnivån varit så jäkla hög att det har gått över styr.
David vill inte bli gullad med för mycket. Han har ingen agent och är tillsammans med Peter Magnusson fostrad i en skola där de fixade det mesta själva.
– Vi började med egna bilar, sminkade varandra och körde med samma peruker till olika figurer. När någon åker och köper lunch till Peter och mig så börjar vi nästan grina. Men för säkerhets skull har jag sagt till min fru Renée att om jag börjar bli lite för skön så måste hon säga till mig så att jag kan straffa mig själv och sluta med dumheterna. Tro det eller ej, men det finns ju faktiskt människor som gör mycket viktigare saker än att jobba på TV.

Blir larvig efter några vinglas
En fråga som naturligtvis är oundviklig i sammanhanget är hur mycket David skämtar privat.
– Jag tror att vissa artister, som är roliga på TV rent privat kan vara så tråkiga att man somnar. Och så kan det också bli som en sjukdom att man måste dra skämt hela tiden. Jag är nog lite mer åt det sistnämnda hållet att jag kan bli lite larvig privat när jag druckit några glas vin.
– Men min grundinställning är att jag alltid kan bli en lite bättre människa både på det privata planet och på jobbet. Jag har ju en drömsituation just nu som kan alternera mellan film, humorprogram och talkshow. Det är utvecklande och så slipper jag känna tristessen som brukar smyga sig på när man gör samma sak för länge. Och det bästa programmet har jag ju inte gjort ännu. 

Text: Willy Priske